Kärlek är som en blomma.
Först ska man så fröt, ge den en chans. Sedan ska den växa. Man ska prata med den, vattna den, ge den näring, kärlek och respekt. Gör man inte det vissnar den.
Men det taar tid för blomman. Det är en långsam process. Lyckas du få blomman att slå ut blir du glad och lycklig. Om du sedan lyckas hålla den blomstrande och levande kommer den betyda mycket för dig.
Men förr eller senare kommer den att dö, på ett eller annat sätt. Den kan vissna(pojk/flickvän dö), den kan frysas ihjäl(känslorna kallnar), du kanske inte orkar eller hinner lägga ner lika mycket tid på den eller så kanske en vän eller granne tar hand om den när du är bortrest och visst, personen tar hand om den men på fel sätt . Det finns nu inte längre något du kan göra åt saken. Men en sak får du med dig från tiden med den, oavsett om blomman slog ut eller inte.
En erfarenhet.