Det här är det finaste jag vet, kärleken är obeskrivlig. kan inte göra något mer än att längta tills den dagen lillen kommer ut och jag får kalla mig för moster. jag blir glad varje gång jag ser magen och  jag får känna sparkarna och då brukar jag oftast fråga mig själv: hur glad kommer jag då bli den dagen jag får se dig för första gången? när jag får se dina ögon öppnas? när jag får se ditt första leende? när jag får höra dig säga mitt namn första gången? och känna din lilla kropp emot min axel? Längtan är obeskrivlig