Du, bara Du fick mig att må sådär som ingen annan fick. Du fick mig att verkligen känna lycka, och du får mig känna det fortfarande. Jag trodde det skulle vara du och jag i en lång framtid, det känndes som det. Det kändes ju så jävla bra. Du kan fråga vem som helst om du tvekar på om det jag säger är en lögn eller inte. Jag har berättat för alla hur mycket du betydde och hur  du förgyllde min dag. Nu vet jag ingenting, allt är upp och ner. Du vet hur mycket du skakade min värld. Det enda jag vill göra nu är att komma hem och bara få vara med dig, prata om allt och sedan avsluta samtalet med att bara få vara i din famn, för där kände jag mig hemma. Du vet vad jag känner, du vet jag vill. Jag vill inte vara bara vänner men mycket hellre det än ingenting alls. För som jag sagt till dig, jag vill fortfarande ha dig i mitt liv. Men det kommer vara svårt. Alla mina kompisar säger att jag bara ska glömma det här nu, och att jag kommer hitta någon annan. Men det är svårt att glömma något så fint, JAG VILL INTE glömma något så fint. Visst, det var en ganska kort tid men sen första dagen vi träffades har det alltid varit något mellan oss som jag inte kunnat förstå och jag vet att du känner likadant. Fast du gjorde ditt val, du gjorde ditt beslut för du tänkte på oss. Du följde inte dina känslor utan din erfarenhet. Du vet vad jag vill, men nu är allt upp till dig. Nu orkar jag inte visa hur mycket jag bryr mig, det har ändå ingen betydelse längre.