jag tänker tillbaka och sakta börjar en tår rinna, jag ser alla våra planer bara försvinna. Våra planer om att det alltid skulle vara du&jag, ingen annan bara Jennifer&Julia. J&J and fuck the rest! Jag kommer ihåg exakt allt med dig hjärtat, och jag vill verkligen kunna uppleva alla saker vi gjort igen, men jag har insett nu att det aldrig kommer bli vi två igen. I allafall aldrig så som det var då. Fan gumman, det var vi som gällde vi gjorde allting tillsammans. Du och jag var beviset på äkta vänskap. Vi ställde upp för varandra, lovade att svara om den andra ringde mitt på natten och grät. Vår tid blev kort, alldeless för kort och alla säger att det inte var äkta vänskap eftersom det slutade som det gjorde men den tiden vi hade, under den tiden vi fick tillsammans har jag aldrig tvekat på att det faktiskt var äkta vänskap. Kan äkta vänskap bara rinna ut till sand eller lever den förevigt? det är frågan jag oftast får upp när jag tänker på oss. jag vet inte faktiskt, jag hade ingen aning om att det skulle sluta såhär för oss två. vi va ju fan som bill&bull, höger&vänster, solen&himlen, aallltt!!! nej jag kan inte skriva mer nu,  men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig oftare än du tror och hur det här än slutar kommer jag älska dig till mitt hjärta slutar slå. för, om du älskat en människa en gång älskar du den förevigt. Jag saknar oss, Jennifer Qvarforth..