Jennifer Qvarforth, vi hade det många vill ha, vi hade den vänskap som inte växer på träd. Vi hade äkta vänskap. Eller det trodde jag iallafall, tills den dagen du gjorde det du gjorde. och lek inte dum, du vet mycket väl att det du gjorde va fittigt och äkta vänner gör inte så. du vet inte hur ledsen jag blev den dagen du sa det: "jag vill inte vara med dig". du kanske inte sa det precis så, men det var exakt så du menade. det var därifrån vi började bråka, bråken blev allt fler och jag förstod inte varför, såfort vi började prata slutade det i bråk. jag säger absolut inte att allt det här är ditt fel för det är vårt fel. vårt fel att vi inte tog hand om det fina vi hade. men det är inte heller så att det är mitt fel alltihop, du vet liksom jag att det var du som gjorde fel från första början och det är därför jag inte tänker säga förlåt först. varför ska jag när jag inte ens gjort något? okej, visst där har jag fel. jag gjorde dig besviken när jag valde att träffa Anton istället för dig men jag hade ju ett skäl till varför jag valde honom före, eller hur? jag viste nämligen att om vi skulle träffas skulle vi bara låtsas som allting var bra, och jag orkar inte det. jag orkar inte spela glad när det hänt så jävla mycket. Jennifer du fick mig att känna lycka, jävlar vad glad jag va helatiden när vi va bara du&jag. jag kan inte säga att jag inte älskar dig för då skulle jag ljuga för varenda en. för jag älskar dig Jennifer, även om jag inte alltid visat det. och du betyder jäkligt mycket för mig, du gör det fortfarande. men efter så många gånger du har fått mina tårar att rinna ner för kinden vet jag inte vad jag vill längre. Jag har velat skriva en sån här text jättelänge nu men jag har inte orkat för såfort jag börjat har jag bara börjat gråta typ. varför jag valt att skriva det här nu är för att nu känner jag mig stark igen, jag har gått vidare. jag är fortfarande riktigt ledsen för att det inte är vi men jag vet att det kommer bli vi igen. låt det bara ta tid. vi har bestämt att inte prata på ett tag nu för vi båda behöver en paus från varandra. så efter nyår blir det inte bara ett nytt år, utan det blir nya förväntningar. jag skulle kunna ha det som ett nyårslöfte; "att se till att vi får tillbaka det vi hade" , men jag har valt att inte ha det. för det är inte jag som kan bestämma det, det är ödet. om ödet för oss samman igen så är det de rätta, gör det inte det kommer det väl bättre tider. jag saknar inte dig, jag saknar Oss. du betydde väldigt mycket Jennifer Qvarforth..